Ett ljus för dig

Världens alla ljus, lyser idag för dig.

Det finns saker som man bara inte kan göra något åt.
Idag klockan fyra tog jag mitt sista farväl av dig, innan du för sista gången somnade in.
Tryggt fint och alldeles stilla.

Ett frö som sås växer snart upp till en kraftfull stjälk.
När stjälken får kärlek växer han.
Snart kan man skymta en lite vacker knopp.
Knoppen blommar så småningom ut och blir en ståtlig och vacker ros.
Men även den vackraste blomma tappar tillslut sina blad.
Blomman vissnar ner.
Men ingen glömmer någonsin dess underbara doft.

En otrolig själ har lämnat jorden, påväg mot nya uppgifter och äventyr.
Du fina vackra unika, tack för allt du lärt mig. Tack för alla fina år.
Du är innebörden för envis och speciell.
Precis så var du, envis, speciell  egen och unik.
Ingen, absolut ingen kommer någonsin glömma dig.
Vi vill inte och vi kommer inte.

Jag önskar, så djupt inne i mitt hjärta, att vi fick ha dig här..
Alltid.
Men det finns saker, vi bara inte kan förändra.
Livet har sin gång och du har gjort dina dagar här.
Dagar jag minns med glädje, kärlek och en oerhörd tacksamhet.

Du har varit viktig för oss alla,
och jag kan med handen på hjärtat säga att jag
aldrig träffat någon så glad personlighet, med så stort behov av närhet och kärlek. 

Lilla fina Banjo, vi ses snart igen.

Din Sofie.

Sömnligheter

Ytterligare några underbara dagar har passerat.
Hösten visar sina krafter vareviga minut och jag kan inte låta bli att förundras.
I helgen åkte jag hem till Brokhult, skogen och lugnet. Tillsammans med pappa spenderades i stort sett hela dagen utomhus. Trädgården förbereddes för vintern och är snart redo att vila tills våren kommer igen. Jag passade också på att följa med pappa i traktorn bort till Bengt och Ingrid och hämta kärran full med hö. Det luktar så mysigt och tryggt.

Nu har det sakta men säkert börjat sjunka mot minusgrader om nätterna och kyligare lär det bli.
Vintern kommer nog fortare än vi tror, bäst att njuta lite extra av världens vackra färgpalett imorgon också.
Imorse sov jag lite längre än vanligt och Bianca var inte sen att hänga på.
Hon snarkar som ett litet barn, som allra bäst på morgonen när dagen börjar smyga sig fram.
Lilla snurran, hon är så mysig.

Nu ska jag lägga mig och sova sju kvart i timmen, som mamma brukar säga.
Sov gott och var rädda om varandra.

Stor kille, stort hjärta.



Min Tuffe.



Liten börjar bli stor.
Det råder inga tvivel.

Tiden rinner, det märks mest hos dig.
Men jag känner ingen skillnad,
du är fortfarande liten hos mig.

Du lilla stora underbara
med hjärtat av guld och ögon klara
vi älskar dig för allt du är
och tackar Gud, att du är här.

 

Jag ger dig min morgon

Jag ger dig min dag.

Med handen på hjärtat



Liten och stor
Syster och bror



Fick precis ett sms från en av alla själar, som står mig närmast om hjärtat här i världen.
Det är då jag känner att jag måste lätta mitt hjärta lite grann.

För det där med syskon är allt bra märkligt, ibland undrar jag om vi rent av kanske är en och samma person, fast i två olika kroppar lixom. Ja det skulle inte förvåna mig, om någon en dag talade om att det faktiskt var så. Jag kan räkna på en hand, de gånger jag inte förstått dig, men jag kommer aldrig finna siffror nog, till de gånger jag kännt, precis samma sak.

Jag skulle kunna se mig i spegeln ibland, och lika gärna se dig, utan förvåning, inga olikheter, bara vi.
Du och Jag.
Visserligen från samma föräldrar, men väldigt sällan på samma ställe,
men i samma värld. Vår värld.

Det kanske inte är så konstigt med syskon ändå,
det kanske bara är så det är.
Vi, två kroppar
men samma själ.

Vem vet.